Dax för byte...
Lill-Nina är döpt efter mig, jag bara älskar den liltösa. Hon är speciell för mig och jag kommer alltid att finnas där för henne. Hon är fem år nu, dagarna och åren går, fast vissa saker känns som om de var i går.
Mina barn, de är jag otroligt stola över. De betyder hela världen för mig. Igår hade jag en riktig Down-dag på kvällen, jag bara grät och grät. I över en timme satt jag med barnen vid köksbordet och vi pratade om allt. Jag tog upp sånt jag tycker de ska tänka på och de tog upp vad de tycker jag ska tänka på. Vi kom fram till många bra lösningar. DE är fantastiska. De har gått igenom så mycket, mycket mer än vad många gör under en hel livstid. Det är nog därför vi fått våra enormt starka band till varandra. Vi har hållit ihop och Vi har tagit oss igenom och förbi...
I morgon, fredag, kommer K. Jag förundras över denna underbara människa som fått mig att känna riktig trygghet, känna värme, längtan. Känna mig hel, komplett, känna mig älskad. Han fanns där ute, han var inte bara en dröm, han fanns på riktigt... <3
Nu längtar jag till en vinternatt när månen lyser upp en snöväg i skogen. Det är skare och snön glittrar i månljuset. Där vill jag gå...
Det är så mycket jag vill skriva här idag, men det här får räcka...sen byter jag bloggadress.
Jag skickar mail till er jag har på min lista, med ny adress. Ni som inte finns med där, ni får skriva ett mail till mig, så ordnar jag det!
Ha en fantastisk dag alla vänner!
Många kramar
Lilla n
En påse av guld!
Hon har kanske rätt där, hon brukar ha rätt i det mesta och ingen förstår mig så bra som hon. Vi behöver inte prata, vi förstår varandra i alla fall...
Jag har tänkt en del på det hon sa. Jag vet ju att mina minnen är vad jag helst av allt plockar fram när jag skriver. Minnen som berört och gett mig något, minnen där en bra känsla innfunnit sig och kanske minnen av vad jag saknat. Jag vill nog gärna se att det fanns bra stunder oxå, lite då och då. Jag skriver gärna om en känsla jag haft och lägger in den i ett annat sammanhang...för att göra allt lite enklare, som en egen liten tillflyktsort!
Mitt sätt att komma vidare...är att skriva!
För snart ett år sedan, vände jag mig bort ifrån en väninna. I 14 år hade vi delat allt som hänt oss under dessa år och det var inte lite. Det var stormar, men även mycket sol. Jag tänker på henne ofta, men det vi hade finns inte kvar...Minnena av det, minnena av henne, DE bär jag med mig i en av alla mina påsar. Kanske jag öppnar den igen frammåt, tittar i den, ser den med andra ögon?
Jag har många påsar, en del har jag släppt av efter vägen, en del vårdar jag ömt och en del är tunga som bly...
Jag byter ut dem och jag har precis börjat fylla en ny. Den påsen, den håller jag närmast mitt hjärta, den är mitt centrum och den lyser klarare än vad någon annan gjort tidigare. Den får mig att må bra, att leva, den tar mig frammåt, lyfter upp mig och bär mig, låter mig vara den jag är!
Även min far börjar blekna...
Min terapeut bad mig för en tid sedan skriva ner korta spalter om mitt liv upp till 15 år. Till min förvåning skrev jag pappa om min far, tills jag blev nio år, då ändrade jag till pojken. Det var där och då jag började ta hand om honom. Jag släppte inte mitt ansvar för honom förrens den dagen han dog, för sex år sedan. Sen kom förtvivlan och ilskan...
Trots allt mina vänner...
Idag lyser solen och livet är underbart <3
Kram
Lilla n
My Miracle
Spelade en låt för Hap idag, en speciell låt. "DU finns alltid här"
Många minnen kommer tillbaka och även om det är
många år sedan nu, så känns det... * love *
Jag bara MÅSTE hämta min dator, finns så mycket i den
som jag är rädd ska försvinna, sånt jag aldrig kan få tillbaka.
Alla mina texter, dikter, bilder...allt!
Mina låtar...
Efter helgen...
kommer det att komma ett inlägg om vad jag känner just nu
så ni får alla hålla er till tåls! Jag vet att det är tusen frågor
och ni kommer att få svar på dem =) ...men inte än!
...min fantastiska vän, som jag är sååå stolt över och som betyder
otroligt mycket för mig!
Här kommer en av alla hans underbara låtar. Lyssna och njut ;)
Lars Jonsson "My miracle"
Till alla er där ute, Kramar om!
Lilla n
(L)
till dig...
En gul fobi!
Den dagen samlar jag modet till mig, sätter mig ner och tar ett efter ett...tills de alla är öppnade och avklarade :(
Jag har lite panik för post och brevlådor, vill helst att de ska försvinna för gott...
Varför?
Under några år fick jag post jag var tvungen att öppna, läsa...jag kom ihåg att jag grät varje gång, satt och vaggade på golvet och hoppades på att någon skulle komma förbi och bara säga "nu räcker det, nu sätter vi ner foten HÄR och NU"... jag själv hade inte den styrkan!
Brev och gula postlådor...nej tack!
Kärlekens fjärilar, så små, men ack så påverkande
Just nu springer jag en maraton inom mig själv, hujhujhuj vad fort det far,
...och jag gillar det! Jag bara myser...
Jag är inne på min 17:e bok av Nora Roberts. Hennes böcker har alltid ett lyckligt slut. Men strävan dit är ganska tuff. Ni vet, de får ju alltid varandra på slutet och kärleken är så stark, att man inte kan förbigå den känslomässigt ens som läsare. Man vill vara där, man blir henne och får vara henne...hon i boken, hon i handlingen. En underbar känsla!
Det där pirrandet i kroppen, det där fumliga, svamliga man inte rår för men som kommer med paketet... paketet förälskad och paketet kärleken. Ett guldpaket man inte släpper taget om!
Ja, vilken styrka kärleken har och i många olika former dessutom...(L)
Kram
Lilla n
Glädje
Sitter med min Latte...
Jag pratade med Hap igår, en vän jag aldrig träffat, men som jag kännt i flera år. Hon har kommit mig närmre än någon annan. Hon är som jag, hon ser det jag ser och att ha henne i mitt liv, är som att aldrig behöva förklara, behöva försvara och påminna...bara vara! Den förståelsen är jag inte van, trodde inte den fanns.
Jag har många vänner, men bara ett fåtal nära, de kan jag räkna på en halv hand. Ni vet vilka ni är...
Ni nära vet också hur rädd jag är...
Jag tror jag släpper det nu, rädslan...en del av den. Jag tror jag vågar det, för det känns tryggt!
Jag vågar inte skriva så mycket här om vissa saker, så det får bli det vanliga kryptiska.
Ibland möter man människor i livet, människor man bara känner att det funkar med..ja, ni vet. Människor som får en att må bra. Jag kallar de människorna unika, unika för mig. Jag värdesätter dem, är tacksam för dem och jag vet att man får tillbaka av det man själv ger. Det kan vara så lite, men betyda så mycket...
Att få vara en del av något stort som händer inom mig, är absolut den rätta riktningen! Och kanske är det på tiden att våga helas, våga gå vidare...*lägger ordet kanske i sopkorgen*...det trygghetsordet behöver jag inte!
Speciell och betydelsefull... (L)
Kram
Lilla n
Kalas och renovering...
Renoveringen i hallen går sakta men säkert frammåt. Det är riktigt kul att se förändringarna, även om det bara är en massa spackelfläckar på väggarna. Idag har jag lagt latexfog och det var himla kul...det gillar jag, inte är det jobbigt heller! Bit för bit, det kommer att bli jätte bra när det är klart :)
Nu ska jag göra mig i ordning för träning och förbereda inför morgondagens och fredagens kickoff med jobbet.
Kram
Lilla n
...
Alla persienner är nerdragna, blir alldeles för varmt att ha dem uppe med solen lysande rakt in som en varm strålkastare.
Somnade sent igår som vanligt. Sitter här vid datorn och tar fram det jag skrivit i boken, skriver några rader och stannar. Skriver några rader till...sen stänger jag ner.
Var till Ubbe och fikade igår. En liten kattunge har han och jag bara längtar efter att få köpa ett hus och ta hem en liten katt...de är såååå söta.
Om en månad börjar jag jobba igen och jag längtar verkligen. Det ska bli så skönt att komma in i rutinerna igen.
I soffan, med min filt, där läser jag som bäst :)
Har precis läst ut ytterligare en bok av Nora Roberts. "Begravt i glömska"
Nu längtar jag bara efter att få hugga in på nästa bok jag har i bokhyllan av de jag inte läst. Hon är en fantastisk författare, men en del böcker har så "snabba slut", att man vissa gånger kan känna att något saknas.
I mogon åker min mamma och faster ut till stugan på ön. Vi var till udden av fastlandet idag, med kikare, i förhoppning om att kanske se ön därifrån. Men så blev det inte. Visst, havet och en del öar såg man, men inte våran, då måste man längre ut.
Det blev en god lunch på Borka Brygga iaf...
Jag har, under en kortare period nu, haft en hel del över mig som jag inte kunnat styra över. Inget personligt, men ändå nära. Vilket också resulterat i en viss ökad stressnivå som i sin tur gett ökad värk i kroppen. Men nu tror jag det håller på att vända igen.
Igår var jag till Ove, min fantastiska napprapat. Han tyckte vi skulle sätta igång med hårdträning nu...HÅRDTRÄNING!!!?? Vad i hela friden gör jag nu då?? Men jag är duktig, nickar och gör som han säger, så vi får väl se om vikterna kommer att ta kål på mig före cyklingen eller tvärtom...

Kram
Lilla n
Petter, Magnus Karlsson och Ebbot!
Här i hudik har vi under sommaren en hudik-kille som för oss hudikbor heter SVASSE. Varje tisdag under en månad uppträder han på Café August och har med sig olika gästartister. Förra tisdagen var EBBOT, MAGNUS kARLSSON och PETTER där...och såklart jag med ;)
Moster Ulrika och jag diggade, dansade och skrattade som aldrig förr. Min moster kan verkligen det här med att slå klackarna i taket, gud så rolig hon è :)
För att impa på min tolvåriga son, skickade jag ett mess med en videosnutt på Petter, till svar fick jag "Är Petter där nere?!!?"
Dagen efter, när han vaknade hade han ett ytterligare mess från mig, med ett foto på mig och just Petter...så nu är jag cool också ;) Ja, vad gör man inte för sina barn * skrattar *
Nyköping...
Stadsvandring...










Kram
Lilla n
Leksand strand och sommarland.
Jag och J packade bilen full och drog iväg till Näsviken för att möta upp Tomina och hennes pojkar. Därifrån åkte vi till Leksand camping (Leksand strand) där vi bestämt oss för att tälta.
Väl där, var vi tvugna att köpa ett campingkort för ett helt år. Det var inget vi räknat med och vi försökte febrilt få information om kortet och varför man skulle ha det. Men nej...de visste tydligen inte och hade ingen information.
-Ni får info hemskickat i brevlådan.
-Ja, det har vi ju nytta av när vi är här nu! Sa Tomina.
-Det finns info på internet också!
Suck...Internet, ja då skulle vi haft med datan också, men det här är semester och vi ska tälta, koppla av och ha kul!
Inte fanns det en data att låna 2 sek för att kolla heller och el fanns att sätta upp sig i kö på, nu var det fullt!
Lite sisådär med servicen måste jag säga.
Vi hittade iaf kanonstället att slå upp tälten på =) Med utsikt över siljan!
Campingen var stor. Drygt 500 campingtomter, vacker utsikt över siljan, strand, restaurang med trubadurer, golfbana, pool, basket, badminton och bollplan, lekplats osv... Gångavstånd till sommarland.
Så här såg det ut andra dagen vi skulle in på SOMMARLAND! Tomina jämförde det med en Springsteen konsert och visst skulle man kunna tro att det var så?! Herreguuud va med folk! Tack och lov hade vi varit dit dagen innan när det inte var köer och vi köpte ett tvådagarskort, så vi kunde gå in genom snabbkassan...

Här kommer lite blandade bilder...
Tack alla för en fantastisk 4-dagars campingtur!
Mycket roligt fick vi vara med om =)
Lilla n
Skype installering a la noll tålamod!!
installera skype....
* jag trycker *
....* väntar *
.....* sega jä..a dator *
...12 min kvar....
10 min kvar...
...* trummar lätt med fingrarna i bordet och placerar hakan i den andra handen *
...* stirrar på skärmen *...
...7 min kvar...
* drar en suck från tårna *
.....7 min kvar....
* blänger ilsket *
...vaddå 7 min??!! Det var ju för en timme sen!!...
...5 min kvar...jaha, ja ok. Kanske inte en timme sen då......
2 min kvar...
* glittrar med ögonen och slutar trumma med fingrarna *
.....Nu går det fort minsann =)
8 sek kvar...
ojojoj, det rör på sig!...
KLAR =)
Till månen och tillbaka!
Jag älskar regn och rusk, helst ska det vara åska och blixtar också, då är det mys!
MEN nu vet jag inte. Vi åker ju om en par dagar och campa när det regnar går väl an, bara det inte är översvämmningar :S Det kanske blir att få sova i bilarna istället då? Kan vara mysigt det med...
Igår kom Jon över en snabb sväng, han skulle skjutsa lilla Emma och sedan på kalas. Han är rolig den killen.
Sara, min älskade kusin var hit en sväng hon med, saknat henne massor, en så mysig tjej att det finns inte!
Pratade med Prinsessan Brianna över webben igår. SysterYster skulle mata henne och det kändes som om jag hade dem här vid köksbordet. Jag saknar dem så det gör ont. Tårarna rann med jämna mellanrum. Mina älsklingar!

...EN PUSS MAMMA =)

ÄLSKAR ER TILL MÅNEN OCH TILLBAKA!

Kram
Lilla n
